Strömningar av upplopp om mat seende runt om i den utvecklande världen under de senaste månaderna blottlägger bräckligheten av globalisering och är en vidräkning mot Världsbanken och IMF och deras dogmatiska fria liberala marknadens agenda.

Flertal närliggande faktorer har kombinerats till en framdrift av priset och av ökning inklusive ökande åtgång av mat i den industrialiserade Kina och Indien. Torkan i Australien och central Europa, möjligtvis en mer lömsk girig marknad av spekulationer som byteshandel av matvarorna och iväg från belägrad rättvisa som för effekter av kreditens krossande i väst. Ökande användning av ett någonsin större antal landområden för att växa bio-bränsle till kraftstationer och till synes mer miljömässigt vänliga bilar i Väst ha också medverkat till åtstramningen av förnödenheter.

Världsbanken och IMF´s chefer har varit snabba av att frikänna sig ansvaret och citerat många av överliggande ämnen som orsaker för mat krisen. Att dubbla priset för korn har gjort avgörande basvaror oåtkomliga för miljarder människor som lever i fattigdom i de underutvecklade länderna. Dessutom, det har dragit med flera miljoner människor in i fattigdom – som lever på mindre än en dollar om dagen, en definition gjord av internationella ekonomer.

Dominique Strauss-Kahn, IMF´s ledande chef, och Robert Zoellick, Världsbankens president, tillskrev inte orsaken för problemet på riktlinjen av deras korruption och misslyckande institutioner. Världsbanken och IMF har fungerat över utvecklande agenda för utvecklingsländerna under årtionden och fortfarande har fattigdomsnivån i de flesta av ”Tredje Världens” länder försämrats.

Detta är bevisat genom ökningen av antalet fattiga i Afrika, Syd Asien, Mellanöstern och Latin Amerika som registrerades i den nyligen publicerade World Development Report, 2008. Ger mat krisen som dess benägenhet att 2009 års rapport fokuserade på användning av jordbruk till hjälp av ekonomisk utveckling. Hursomhelst, rapporten utminerade den gamla agenda Världsbanken och IMF har pressat för under årtionden: fattiga ekonomiers behov att minska priserna och skatter för jordbruksimport och export och att liberalisera den inhemska marknaden. Det spelade ingen roll för Världsbanken och IMF´s ekonomer att dessa riktlinjer redan har varit misslyckade i att fullfölja genom utvecklingsländerna som en del av en strukturell skadeverkande program under årtionden. Det spelade ingen roll för dem att äldre kriser i utvecklingsländerna har resulterat från överexponering av globala varors priskrascher. Det spelade ingen roll att rika Nord Amerika och Väst Europa starkt skyddar deras jordbrukssektorer (notera den nyligen ökande i USA´s lantbruk avtagande och EU´s fortsatta stöd för dess jordbruk användandet av Common Agricultural Policy). Det spelar inte heller någon roll att den huvudsakliga direkta förmånstagare av liberalisationen kommer att vara netto exportörer av korn i USA (vilka räknas för upp till 30% av världens vete export) och Europa och västländska multinationella agrokemiska kooperationer som Monsanto och Dupont.

Egypten, var människor har blivit dödade i ett antal upplopp, har bedrivit Världsbanken och IMF´s agenda i detalj och har konsekvent ökat beroendet av vete- import från 44% av den totala konsumtionen år 1960 till över 50% enligt de senaste tillhandahållna uppskattningarna. Självtillräcklighet i mattillgångarna har varit avvikande även då Egypten har en av de högsta nivå per capita vete konsumtions i världen och majoriteten av dess fattiga hushåll spenderar mellan 70-80% av deras inkomst på mat.

Egyptiska ekonomier har uppfostrats av en föda från IMF och Världsbankens riktlinjer, har argumenterat om att självförsörjning inte är viktigt då tillgången av import kommer att säkra dess tillhandahållning. Hursomhelst, tillgång är lönlöst om priset av viktig mattillgångar är bortom medlen för den ordinarie invånaren. Vad ansvarig regering skulle lämna fodrandet av dess folk att bli mötta genom import var falska motiv som kan avledas genom produktionen av biobränsle, att föda boskap eller för pris spekulationer från avlägsna handlare sittande i västvärlden som ser matvarornas pris och inflation som en fin inkomstkälla. Mattillgången, var självförsörjning är avgörande, är inte som video apparater eller bilar var behovet inte möter importen kommer att orsaka en nationell nödläge.

Roten till den nuvarande matkrisen ligger med den misslyckande riktlinjen av Världsbanken och IMF. Riktlinjer designade i Washington och London, inte ännu genomförda i USA eller Europa – båda av dem bedriver en policy om att säkra maten, och därför behöver de öppna marknaderna över havet för att sälja dess överproduktion. Dessa riktlinjer får med sig elände av ruskig kapitalism till världens mest ömtåliga som inte har någon välfärdsstat att falla bak på.

Den ultimata skulden ligger med de förrädiska urartade ledarna i den muslimska världen, som Mubarak, som genomförde dessa riktlinjer och glömska av skada och förtvivlan som är modulerad på de svagaste i samhället – de som en ansvarig stat skulle vara mest oroade om. Dessa ledare är nyckel instrumentet av västländska regeringar att garantera deras intressen genom liberalisering av marknaden och hemlighållande av längtan för slutet av västländsk dominans och återgenomförandet av Islam. Det Islamiska Ekonomiska system genomfördes av Khilafah (Kalifat), men Egypten som en potentiell provins (wilayah), har ett antal av ekonomiska Shariah instrument att lägga till den nuvarande krisen. Det kunde använda land reformer, i tillståndet av återdistribution av oanvändt land, att skapa en vibrerande och konkurrenskraftig inhemsk jordbrukssektor med investeringar från staten i utveckling och uppgradering jordbrukets infrastruktur inklusive forskning och utveckling av nya teknologier av säd. Egyptisk vete-konsumtions nivå rättfärdigar produktionen till dubbelt av den nuvarande nivå. Det är intressant att notera att under 1950-talets Korea och Taiwan (två lyckades före detta tiger ekonomier) byggde deras tillväxt passage på land reformation och lantliga investeringar vilket skapade en förbättrad intäkt av distributionen från jordbrukarnas tillväxt.