Jerusalem var judarnas huvudstad fram till år 71 ekr. Under detta år, så förgrep sig den romerska armen på judarna och tvingade dem till flykt från området. Under den tid som judarnas flykt påbörjades, blev Jerusalem och dess omliggande områden allt mer ett övergivet landområde.

Hur som helst, Jerusalem blev än en gång ett centrum för intresse med godkännande av kristendomen under det romerska imperiet. Romerska kristna byggde kyrkor i Jerusalem.

Förbudet om judarnas närvaro i regionen försvann. Palestina blev ett romersk (Byzantine) område ända fram till sexhundratalet. Strax därpå besegrades området av perserna, men återerövrades senare igen av Byzantines.




En viktig tidpunkt i historien för Palestina blev år 637, då platsen besegrades av en islamsk arme. Detta var starten för en period av fred och harmoni i Palestina, som i århundraden varit en plats för krig, förskingring, plundring och massaker. Varje gång landet besegrades bevittnades nya brutaliteter. När Islam kom så påbörjades en tidsålder där människor med olika tro kunde leva sida vid sida i fred och harmoni.

Palestina besegrades av Omar, den andra kalifen efter Profeten själv. Då Omar intog Jerusalem, visade han en stor tolerans, mognad och vänlighet mot befolkningen med en annan tro och introducerade den vackra tidsepoken. Den brittiska historiken och mellanöstern experten Karen Armstrong beskrev detta övertagandet av Jerusalem, av Omar med dessa ord i hennes bok ”Heligt krig”.

Kalifen Omar intog Jerusalem ridande på en vit kamel, med eskort av den grekiska patriarken Sophronius. Kalifen tillfrågade patriarken att snarast bli tagen till tempelberget, där han knäade till bön på den plats hans vän Mohammed hade besökt i sin nattliga resa. Patriarken såg förskräckt ut, han trodde att detta måste ha varit ”den vanhelgande skändlighet” som profeten Daniel hade förutsett komma att inta templet, detta måste vara antikrist som skulle förebåda domedagen. Omars nästkommande fråga var att få se de kristnas byggnad och när han befann sig i kyrkan så inföll tiden till den muslimska bönen. Artigt tillfrågade patriarken Omar att be på den plats han befann sig på men han vägrade. Om han utför bönen i kyrkan, förklarade Omar, kommer muslimer att vilja fira minnet av denna händelse genom att bygga en moské där, vilket innebär att man kanske skulle riva kyrkan. Istället gick Omar en bit ifrån platsen för att be, och sannerligen, alldeles bredvid denna kyrka finns fortfarande en liten moské till ärad kalifen Omar.

Den andra större moské, tillägnad Omar byggdes på tempelberget för att visa den muslimsk erövring, tillsammans med moskén Al-Aqsa, som firas till minne av Mohammeds nattliga resa. I åratal, hade de kristna använt det judiska templets ruiner för att samla stadens sopor. Kalifa Omar hjälte muslimerna att städa upp med sina egna händer och sedan etablerade man Islam i den tredje heligaste staden i den muslimska världen.


I korthet, muslimer etablerade civilisationen i Jerusalem och hela Palestina. Istället för barbarisk tro som inte hade visat respekt för andra människors värderingar, och dödade dem med annan tro så etablerade man tolerans och en moderat kultur av Islam. Efter Omars besegring levde muslimer, kristna och judar tillsammans i fred och harmoni i Palestina. Muslimer använde sig aldrig av tvång till att få människor att konvertera till Islam, även om några icke muslimer gjorde detta, men då av fri vilja.

Fred och harmoni varade i Palestina så länge muslimerna härskade i området. Senare, på 1000-talet invaderades regionen än en gång och Jerusalems befolkning blev barbariskt dödade och plundrade på ett sätt vi aldrig förr har sett tidigare. Dessa barbarer var korsriddarna.

Korsfararnas vildsintheter

Översättning av Harun Yahya

Då människor från tre religioner levde tillsammans i fred och harmoni i Palestina, så organiserade kristna i Europa ett korståg. En uppmaning den 25 november 1095 av påven Urban II med mer än 100 000 människor som tågade från alla delar av Europa mot Palestina för att ”Befria det heliga landet från muslimer”. Efter en lång och tröttsam resa med många plundringar och massaker av muslimer kom de fram till Jerusalem år 1099.



Jerusalem föll efter ett slag som varade nästan i fem veckor och korsriddarna intog staden. De utförde en massaker som världen sällan har skådat. Alla muslimer och judar blev spetsade av svärdet. I ord enligt en historiker,

”De dödade alla Saracens och Turkar de fann, vare sig de var män eller kvinnor.”

En av korsriddarna, Raymond av Aguiles, skröt om våldet:

Vackra scener utspelades. Några av våra män (och dessa var mer benådande) högg av huvudena från deras fiender, andra sköt dem med pilbågar så att de föll ner från tornen. Andra torterade dem länge genom att kasta dem i eldsflammorna. Massor av huvuden, händer och fötter sågs längs gatorna i staden. Det var nödvändigt att välja en väg över kropparna av människor och hästar. Men detta var inget mot vad som hände vid Solomons tempelberg, en plats där religiösa yttringar normalt skådas. Vid porten till Solomons tempel, red människor i blod upp till deras knäna.


I två dagar dödade korsriddarna närmare 40 000 muslimer på ett barbariskt vis så som det beskrevs. Freden och harmonin i Palestina som hade varat sedan Omar, upphörde i en fruktansvärd slakt. Korsfararna överskred alla etniska regler inom kristendomen. En religion av kärlek och medkänsla blev terror i kristendomens namn.

Saladins rättvisa

Översättning av Harun Yahya

De barbariska korsriddarnas arméer hade gjort Jerusalem till deras huvudstad genom att etablera ett latinskt kungadöme vars gränser sträckte sig från Palestina till Antioch [Ankara]. Men deras grymma tid i Palestina varade inte länge. Saladin samlade alla muslimska ledarna under en och samma fana till ett heligt krig och besegrade korsriddarna i ett slag om Hattin år 1187. Efter slaget blev de två ledarna över korsriddarnas arméer, Reynauld av Chatillon och Kung Guy tagna till Saladin. Han avrättade Reynauld av Chatillon, som var känd för sina hemska handlingar han hade utfört mot muslimerna. Men Saladin lät Kung Guy gå fri eftersom Kung Guy inte hade utfört likvärdiga handlingar som Reynauld av Chatillon. Palestina blev än en gång en plats för sann mening av rättvisa.


Strax efter Hattin, och på samma dag som profeten Mohammed hade blivit tagen från Mecka till Jerusalem på sin nattliga färd, gick Saladin in i Jerusalem och befriade staden ifrån 88 år ockupation. Då korsriddarna hade tagit staden 88 år tidigare, hade man dödat alla muslimer och där av detta var man mycket rädda för att Saladin skulle utföra en hämnd. Men han rörde inte en enda kristen människa i staden. Han beordrade de latinska (katolska) kristna att lämna staden. De ortodoxa kristna som inte var korsfarare fick leva kvar i Jerusalem och praktisera den religion de själva valde. Den brittiska historiken Karen Armstrong beskrev den andra islamska besegringen av Jerusalem med följande ord:

Den 2 oktober 1187, Saladin och hans arme gick in i Jerusalem som besegrare och därefter de följande 800 åren skulle Jerusalem förbli muslimsk styre. Saladin höll sitt ord och besegrade staden i enlighet med islamska värderingar. Han tog ingen hämnd för massakern 1099 och likt Koranen säger [16:127],
Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra [1:193-194].
Inte en enda kristen blev dödad och ingen plundrade. Lösen blev avsiktligt mycket låg...

Saladin blev rörd i tårar av situationen för många av familjerna som hade varit ifrån varandra. Han befriade dem obehindrat likt koranen uppmanar. Hans bror al-Adil var oroad över situationen för fångarna så han frågade Saladin om ett tusental av dem för eget bevåg och befria dem på en gång.

Då Imad ad-Din såg patriarken Heraclius lämna staden med vagnar fyllda med värdesaker, uppmanade han Saladin att beslagta dem. Men Saladin vägrade. ¨Koranen säger att eder och överenskommelser bör hållas och det var fundamentalt för muslimer att följa detta. Heraclius betalade tio dinarer precis som alla andra och blev t om. försedd med en speciell eskort för sina värdesaker under resan till Tyr.

I korthet: Saladin och muslimerna i hans komand, behandlade de kristna med stor benådenhet och rättvisa, och visade t.o.m. större medkänsla än deras egna ledare.

Efter Jerusalem fortsatte korsfararnas barbariska handlingar medan muslimerna i rättvisa runt om i andra städer i Palestina. År 1194, Rikard Lejonhjärta, som är porträtterad som en stor hjälte i den brittisk historia. Han har 3000 muslimer varav många var kvinnor och barn på sitt samvete, avrättade i slottet i Acre. Även då muslimer bevittnade denna massaker, så använde de sig aldrig av samma metoder. De följde Guds budskap,

”TROENDE! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg.”
Koranen 5:8

och aldrig använde våld mot oskyldiga civila. De utförde aldrig något övervåld, inte ens mot korsriddarnas arméer som de besegrade.

De våldsamma korsriddarna och rättvisa muslimerna uppenbarar än en gång i sann historia:
Endast en administration byggd på Islams principer skulle ge människorna med olika trosinriktningar tron på att leva i samförstånd i Palestina. Dessa fakta fortgick och demonstreras i 700 år efter Saladin, under det Ottomanska rikets period.

Ottomanska imperiets rättvisa och toleranta styre

Översättning av Harun Yahya

År 1511, erövrade Sultanen Selim Jerusalem och dess närområden och en start på ett fyrahundraårigt Ottomanskt styre påbörjades. Precis som i andra delar av det Ottomanska riket, var denna period grundläggande för Palestina med fred, stabilitet och människor som kunde leva tillsammans med olika trosinriktningar.


Det Ottomanska styret administrerades under något som kallas för nation (trosgemenskap) system, en fundamental artikel där människor med olika trosinriktningar lagligt kunde praktisera sin tro och även ha vissa egna lagar. Kristna och Judar beskrivs som ”bokens folk” i Koranen, fann tolerans, säkerhet och frihet i det Ottomanska riket.

Det viktigaste orsak till detta var att det Ottomanska riket var ett islamiskt styre och av muslimer. De hade ingen anledning till att tvinga befolkningen att konvertera till Islam. Istället försåg det Ottomanska styret fred och säkerhet för icke-muslimer, och försåg dem så att de skulle bli nöjda med ett islamiskt styre av rättvisa.

Andra stater hade under samma tidsperiod mycket grymma, förtryckande och intoleranta regimer. Kungadömet av Spanien kunde inte tolerera att muslimer och judar befann sig i landet och riktade mycket våld mot båda folkgrupperna. I många andra länder, Judar blev förtryckta för att vara Judar, de blev tvingade att bo i getton. Ibland blev de offer för massaker (pogromer). Kristna hade t.o.m. svårt att komma överens, man bråkade mellan protestanter och katoliker, och under 15-1600 talet, Europa förvandlades till ett blodbad. Trettio års krig mellan 1618-1648 blev resultatet av denna konflikt. Kriget förvandlade centrala Europa till ett slagfält och Tyskland själv förlorade en tredjedel av dess 15 miljoner befolkning.

Under dessa levnadsförhållanden, så bevisades att det Ottomanska styret var mycket humanare.



Många historiker och politiska forskare har tagit vara på dessa fakta. En av dem är Professor Edward Said, på Columbia University. Han är själv från Jerusalem med kristen bakgrund och har fortsatt sin forskning i amerikanska universitet. I en intervju i den israeliska tidningen Haáretz rekommenderade han det Ottomanska systemet, för att bygga fred i Mellanöstern. Han uttalade följande:

En judisk minoritet kan överleva likt andra minoriteter i arabvärlden. Det fungerade väl under det Ottomanska riket, med (trosgemenskap) systemet. Det de hade då verkar mycket mer humanare än vad vi har idag.


Web Site Counter