Materialister och evolutionismers idéer adopterades av frimurarorganisationer så som Rosenkorsarna eller Ikhwan as-Satá, uttryckta i hemlighet men mestadels symboliskt. Det blev en mer öppen diskussion efter att den katolska kyrkans sociala makt minskades i Europa. Som ett resultat av detta, denna hedniska lära som hade gått under jorden i omkring 1000 år efter en politisk och intellektuell dominans av kristendom, blev ett mode igen hos tänkare under sexton – sjuttonhundratalets Europa.

Under denna period då materialism och evolutionistiska idéer stärktes och accepterats, spreds den i europeiska samhällen, och influerade dem att distansera sig från religion, vilket är känd som upplysningstiden. Säkert hade de som valde detta ord (som är de som karaktäriserade denna förändring av idéer som positiva likt en förflyttning in i ljuset) var ledare av denna avvikelse. De beskrev den tidigare period som ”Dark Ages” (den mörka medeltiden) och beskyllde religionen för detta, menade på att Europa blev upplyst då de blev sekulariserade och höll religionen på avhåll. Denna ensidiga och falska perspektiv är än idag en av de grundläggande propaganda, som användningsmekanism av dem som går emot religionen.

Edmund Burke

Det är sant att medeltida kristendom bitvis var ”mörk” med vidskepliga, trångsynta och det mesta av detta har klargjorts. Den medeltida upplysningstiden skapade inte heller många positiva resultat till väst. Det viktigaste resultatet av upplysningstiden som förekom i Frankrike var den franska revolutionen, vilket utlöste landet till ett blodbad. I dagens litteratur influerad av upplysningstiden, lovordar man den franska revolutionen; hur som helst, revolutionen kostade Frankrike mycket och bidrog till sociala konflikter som varade ända in på nittonhundratalet. Analyser av den franska revolutionen och upplysninstiden av den kända brittiske tänkaren, Edmund Burke berättar i sin bok. Reflektioner över revolutionen i Frankrike publicerad 1790 där han kritiserar både idén om upplysningen och dess frukt, franska revolutionen. Enligt hans utlåtande förstörde denna händelse grundläggande värderingar som höll tillsammans folken, så som religion, moral och familjestrukturer, och grundade vägen mot terror och anarki. Slutligen ansåg han att upplysningen som man tolkade som en ”destruktiv rörelse av mänsklig intellekt.

Ledarna av denna destruktiva rörelse var frimurare. Voltaire, Diderot, Montequieu, och andra anti religiösa tänkare som beredde vägen till revolutionen, alla var Frimurare. Frimurarna var mycket nära vänner med Jacobins som var ledarna av den franska revolutionen. Detta har lett till att vissa historiker har svårt att diskutera deras åsikter om förbindelsen mellan Jacobinism och Frimurarna i Frankrike under denna period. (Se Harun Yahya´s New Masonic Order) Under den franska revolutionen, mycket fientlighet riktades mot religionen. Många präster blev avrättade i giljotinen, kyrkor förstördes osv. Det fanns de som totalt ville radera kristendomen och ersätta den med en avvikande, hednisk och symbolisk religion som kallades ”Religionen av Orsak”. Ledare av revolutionen blev också offer för denna galenskap, slutligen förlorade de alla sina huvuden under giljotinen, vilket de själva tidigare hade sänt många andra människor. Än idag frågasätter fransmän om revolutionen verkligen var en bra händelse.

Voltaire, Diderot

De anti religiösa känslorna av den franska revolutionen spreds genom Europa och som ett resultat blev artonhundratalet en av de fruktansvärdaste och mest aggressiva perioder av anti religiös propaganda.

Därför gav denna process en möjlighet för materialism och evolutionära idéer att träda fram, som hade opererat under jorden i århundraden genom att använda sig av symboler för att komma fram. Materialister som Diderot och Baron d´Holbach reste den anti-religiösa fanan, och den forna grekiska myten av evolutionen introducerades in i vetenskapens församling.