Den Globala Frimureriet

Humanismens återkomst

Dyrkan av mänskligheten

Översättning från en text av Harun Yahya

De interna publikationerna av Frimurarna beskriver organisationens humanistiska filosofi in i detalj och deras fientliga inställning mot monoteism. Det finns oändligt många förklaringar, tolkningar, citeringar som kan tillhandahålla oss information i detta ämne i deras egna tidskrifter.

Som vi berättade i början, humanism har vänt sig från sin skapare av mänskligheten och accepterat människan som ”den högsta form av varelse i universum”. Detta ger underförstått stöd för dyrkan av människan. Denna irrationella tro, som startades hos Kabbalistiska humanister under tretton till fjortonhundratalet, och än bland dagens Frimurare.

En av trettonhundratalets mest framstående humanist var, Pico Della Mirandola. Han arbete som fick titeln ”Conclusiones philosophicae, cabalisticae, et theologicae” blev fördömd av Påven Innocent VIII år 1489 för att innehålla kättiska idéer. Mirandola skrev att det inte finns någonting i världen som är högre än den lovprisade människan. Kyrkan såg detta som en kättisk idé som inte var mer än att dyrka mänskligheten. Till skillnad, detta var en kättisk idé eftersom det inte fanns någon att ära förutom Gud. Mänskligheten är blott Hans skapelse.

Idag, Frimurare tillkännage Mirandola´s kättiska idéer att dyrka mänskligheten mer öppet. Ett exempel finns i en lokal Masonics folder som säger:

Primitiva samhällen som är svaga och till orsak av sin svaghet så dyrkar de krafter och fenomen omkring sig. Men Masonry dyrkar endast mänskligheten.

I ”The Lost Keys of Freemasonry,” Manly P. Hall förklarar man att denna Masonic humanistiska läran härstammar från det forna Egypten:

Människan är en gud i skapandet, likt in i det mystiska myterna av Egypten, på drejskivan började han att modellera. Då hans ljus skiner ut för att lyfta och bevara alla saker, mottar han den trippelkrona av gudomlighet och går med i sammanslutningen av Master Masons, som i deras skynke med färgen Blått och Guld, söker att fördriva nattens mörker med trippel ljus av den Masonic Loge.

Enligt den falska tron av Masonry så är människor som gudar, men endast grand mastern når den fullhet av denna gudomlighet. Vägen till att bli en grand master är att helt ta avstånd från att tro på Gud och dess fakta att människor är Hans tjänare. Dessa fakta har en annan, J.D. Buck överskådat i hans bok "Mystic Masonry":

Den enda person Gud Frimurare accepterar är mänskligheten i toto... Mänskligheten är därför den enda personliga gud som där finns.

Uppenbarligen, Masonry är en sorts religion. Men det är inte en monoteistisk religion; det är en humanistisk religion och, därefter en falsk religion. Den anbefaller dyrkan till mänskligheten, inte Gud. Masonic skrifter vidhåller denna punkt. I en artikel i tidningen Turk Mason (De turkiska frimurarna), berättar man: ”Vi bekräftar alltid att den högste ideal av Masonry ligger i den mänskliga läran.”

En annan turkisk publikation förklarar att humanism är en religion:

Långt ifrån de torra predikningarna av religiös dogma, men en genuin religion. Och vår humanism vilket betyder att livet slår rot, kommer att tillfredsställa de begär som ungdomen inte känner till.

Hur kan Frimurarna tjäna denna falska religion de tror på? För att se detta, måste vi titta lite närmare på budskapet som de sprider inom sammanslutningen.

Humanistisk moralisk teori

Till "Den Globala Frimureriet" framsida

Web Site Counter