Den Globala Frimureriet

Humanismens återkomst

Humanismens återkomst

Översättning från en text av Harun Yahya

“Humanism” ses ofta som en positiv ide från marioriteten av folket. Ordet tar fram saker som kärlek för människan, fred och broderskap i det mänskliga sinnet. Men, den filosofiska betydelsen av humanism är något mycket större:
Humanism är ett sätt att tänka och man frambringar ett konceptet där mänsklighet som enda fokus och mål. I andra ord, den kallar på människor att lämna Gud, deras skapare och endast tänka på sig själva, sin egna existens och identitet. Ett vanligt lexikon beskriver humansim som:
”ett system av tankar som baseras på värderingar, särdrag och uppförande som tros vara bäst för människan, istället för något övernaturlig auktoritet.”

Den bästa beskrivningen av humanism är från de själva som har anslutit sig till den. En av de mest anseende moderna företrädare av humanism är Corliss Lamont. I hans bok ”The Philosophy of Humanism”, skriver författaren:

[summerat] humanism tror på naturen... den totala summan av verkligheten, den materiella energin och inte det själslig är det fundamentala blandning av universum och att övernaturliga benämningar helt enkelt inte existerar. Denna icke verkliga av övernaturligt betyder, att på en mänsklig nivå, att människan inte har någon övernaturlig och odödlig själ; och, på en nivå av helheten av universum, att vårat kosmos inte har en övernaturlig och evig Gud.

Som vi kan se, humanism kan liknas med ateism och dessa enkla fakta erkänns själva av humanister. Den finns två viktiga manifest publicerade av humanister under det senaste århundradet. Den första blev publicerad 1933 och signerades av några viktiga individer från denna tid. Fyrtio år senare, år 1973 kom ett nytt manifest vilken konfirmerade den första, men innehåll några tillägg som relaterades till några nyheter som hade hänt under den gångna tiden. Tusentals forskare, författare och medlemmar av olika medier signerade det andra manifestet, som fortfarande är stödd av den mycket aktiva amerikanska Humanistiska sammanslutningen.

Då vi utforskar detta manifest finner vi ett grundläggande fundament i vardera av dem:
den ateistiska dogma att universum och mänskligheten inte blev skapad, men existerar individuellt. Att människan inte är ansvarig för någon annan instans än dem själva, och att tron på Gud är en störning i utvecklingen hos individer och samhällsgrupper. Några exempel, de första sex artiklarna av den första humanistiska manifest:

Första: Religiösa humanister anser att universum är självständig och inte skapad

Andra: Humanism tror att människan är en del av naturen och att han uppkom som ett resultat av en process.

Tredje: Håller en organistisk syn på livet, humanister finner att traditionell dualism av sinnet och kroppen måste avböjas.

Fjärde: Humansim kännetecknar att människans religiösa kultur och civilisation, som klart beskrivs av anthropology och historia, är en produkt av en gradvis framkallning precis som hans interaktion med hans naturliga miljö och med hans sociala kulturarv. Individen som födds in i en speciell kultur blir mer formad av dess kultur.

Femte: Humanism försäkrar att universums natur beskrivs av modern vetenskap och inte accepterar något övernaturligt eller kosmisk garanti av mänskliga värderingar...

Sjätte: Vi är övertygade att tiden har passerat för teism, deism, modernism och andra varianter av ”nya tankar”.

I artiklarna ovanför kan vi se uttryck av vanlig filosofi som även manifesteras under namn som materialism, darwinism, ateism och agnostism. I den första artikeln, presenteras den materialistiska dogma av en evig existens och ett universum som går framåt. Den andra artikeln säger likt evolutionsteorin gör, att människan inte blev skapad. Den tredje artikeln avböjer tanken om en mänsklig själ, man menar att människan endast är skapad av materia. Den fjärde artikeln tar upp en ”kulturell evolution” och avböjer existensen av något gudomligt utanför mänsklig natur (en speciell mänsklig natur gavs i skapelsen). Den femte artikeln avböjer tanken om Guds suveränitet över universum och människan, och den sjätte uppmanar till att det är tid för att avböja ”teism,” vilket är tron på Gud.

Det kommer att noteras att dessa uttryck är stereotypiska idéer, typisk för de som cirkulerar och är fientliga till sann religion. Orsaken till detta är att humanism fundamentalt är anti-religion. Detta på grund av att humansim är ett uttryck för ”människans räkenskap, där han kommer gå förbi ohejdad,” vilket har blivit den primära basen, genom historien för förnekarna till Gud. I en vers från Koranen Gud säger:

TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill [utan att ställas tillsvars]? Var hon inte en droppe sädesvätska, utgjuten [i ett kvinnligt sköte], och blev därefter en grodd som satte sig fast – och som Han sedan skapade och formade [till människa i enlighet med den uppgift som skulle bli hennes] och skapade av detta de två könen, det manliga och det kvinnliga? Skulle då denna [Skapare] inte ha makt att uppväcka de döda till nytt liv?
Koranen 75:36-40

Gud säger att människor inte kommer ”att komma undan ohejdade,” och påminner dem omedelbart där efter att de är Hans skapelse. Detta, eftersom när en person upptäcker att han är skapad av Gud, kommer han att förstå att han inte kommer att bli ”ohejdad” utan ansvarig inför Gud.

Av denna anledning, utlåtandet att människan inte är skapad har blivit grunden i den humanistiska läran och filosofi. De första två artiklarna av Humanistiska Manifest från 1933, ger ett utlåtande av denna lära. Dessutom hävdar humanisterna att vetenskap stödjer detta.

Hur som helst så har de fel. Då det första Humanistiska Manifest publicerades, två ställningstagande humanisterna presenterade som vetenskaplig fakta – iden om att universum är oändlig och att teorin om evolutionen har kollapsat:

1. Iden om att universum är oändlig blev ologiskt då en serie astronomi upptäckter gjordes efter den första Humanistiska Manifest blev skriven. Upptäckter så som fakta att universum expanderar, kosmos strålning och uträkningar av förhållandet mellan hydrogen och helium, har bevisat att universum hade en början, och att det kom från ingenting för ca 15-17 billioner år sedan i en gigantisk explosion som kallas ”Big Bang”. Även då de som har anslutit sig till den humanistiska och materialistiska filosofin var ovilliga att acceptera Big Bang teorin, men slutligen vann detta över dem. Som ett resultat av vetenskapliga bevis som hade kommit upp till ljuset, så accepterade den vetenskapliga församling slutligen Big Bang teorin, som är att universum hade en begynnelse. Den ateistiska tänkaren Anthony Flew blev tvingad till att erkänna:

Det är tid att erkänna att de tillhörande ateister är tvungna att ta till sig den moderna kosmologiska samstämmigheten. För det verkar som att kosmologin är bevisad som en vetenskaplig fakta av vad St. Thomas förnöjsamt inte kunde bevisa filosofiskt; nämligen, att universum hade en begynnelse...

2. Teorin om evolutionen, den viktigaste vetenskapliga berättigandet bakom det första Humanistiska Manifest, började förlora sin grund årtionden efter det var skrivet. Det är välkänt idag att scenariet som var planerat för livets uppkomst av ateister (och ingen tvivel humanisterna) evolutionister så som A. I. Oparin och J. B. S. Haldane år 1930, inte har någon vetenskaplig grund. Levande organismer kan inte framställas genom en process av små växande förändringar, men tvära avkast med deras präglade kännemärken, och dessa fakta har blivit accepterade av evolutionister och fosilforskare själva sedan 1970. Modern biologi har demonstrerat att levande ting inte är ett resultat av förändringar i naturlagarna, men att det i varje organism komplexa system indikerar en intelligent design vilket är beviset för skapelsen.

Dessutom, misstaget att uttrycka sig att religiös tro var faktorn till att hindra mänskligheten från framåtsträvan. Man drog detta in i en konflikt vilket har blivit motbevisat i historiska händelser. Humanisterna uttrycker sig att, om man tar bort religiös tro så skulle människan bli lyckligare. Hur som helst, motsatsen har även här bevisats. Sex år efter den första Humanistiska Manifest blev publicerad, bröt Andra Världskriget ut. Ett rekord av tragedi kom till världen av den sekulära och fascistiska ideologi. Den humanistiska ideologin av kommunismen försvagades, först människorna i Sovjetunionen, sedan befolkningen av Kina, Kambodja, Vietnamn, Nord Korea, Cuba och olika länder i Afrika och Latin Amerika. Ickeparalella grymheter där totalt dödades 120 miljoner människor av olika kommunistregimer och organisationer. Det är också bevisat att den västländska facklan av humanism (kapitalistisk system) inte har fungerat att frambringa fred och harmoni i deras egna samhällen och andra länder runt om i världen.

Kollapsen av det humanistiska argumentet mot religion har också blivit manifesterat i deras psykologiska fält. Freudianska myter, en hörnsten för ateistisk dogma sedan tidigt elvahundratal, har blivit ogiltigförklarad av empiriska fakta. Patrick Glynn, från George Washington University, förklarar dessa fakta i hans bok med titeln: ”God: The Evidence, The Reconciliation of Faith and Reason in a Postsecular World”:

Det senaste kvartalet av nittonhundratalet har inte varit snäll mot psykoanalytikers visioner. Mest anmärkningsvärda har varit exponeringen av Freuds syn på religion (inte att nämna en mängd av andra intelligenser) som fullständigt missvisande. Ironiskt nog, vetenskaplig forskning i psykologin över de senaste tjugofem åren har demonstrerat detta och varit lång ifrån en neuros eller källa av neuroser som Freud och hans lärjungar uttryckte sig. Religiös tro är en av de mest konsekventa motsvarigheterna av all mental hälsa och harmoni. Studier efter studier har bevisat en mäktig relation mellan religiös tro och praktik blir å andra sidan hälsosamt uppträdande istället för problem som självmord, alkohol och drog problem, skilsmässor, deppresioner, kanske även överraskande, grader av sexuellt behag inom äktenskapet.

I korthet, det vetenskapliga stödet bakom humanism har bevisats ogilltlik och dess lovord fåfängda. Likväl, humanister har inte övergivit deras filosofi, utan istället i fakta, försökt att sprida denna åsikter runt om i världen med metoder som masspropaganda. Speciellt under efterkrigstiden har humanistisk propaganda i olika fält så som vetenskap, filosofi, musik, litteratur, konst och film. Det attraktiva men ihåliga budskapet skapad av humanistisk ideologi har trängt sig på massorna. Sången ”Imagine,” av John Lennon, en solist från en av de mest populära band av all tid, the Beatles är ett exempel på detta:



Imagine there's no heaven
It's easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today...
Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too...
You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one

Denna sång blev utnämnd till “århundradets sång” i ett flertal utnämningar som hölls år 1999. Detta är en god indikation av den sentimentalitet som humanism, saknar några vetenskapliga eller rationella fundament, som är belagd på den folkliga massorna. Humanism kan inte producera någon rationell motsvarighet till religion eller vad sanningen säger, men angrepp för att nyttja suggestiva metoder som dessa.

När lovorden av det Humanistiska Manifestet år 1993 bevisades som fåfängt, presenterade humanisterna fyrtio år senare ett andra manifest. I textens begynnelse fanns det en förklaring till varför det första lovordet inte hade fungerat. Trots fakta att denna förklaring var extremt svagt, demonstrerade man den varaktiga hållningen som humanist och deras ateistiska filosofi.

Det tydligaste kännetecknet av manifestet var bibehållandet av dess anti religiösa linje från 1933 års manifest:

Likt år 1933, tror humanister fortfarande att traditionell teism, speciellt tron på att Gud hör böner, antas leva och ta han om personer, att höra och förstå deras böner, och att kunna göra någonting för dem, är obevisat och en föråldrad tro... Vi tror... att traditionel dogmastik eller enväldig religion som placerar uppenbarelse, Gud, ritualer, eller trosbekännelse ovan människans behov och erfarenheten skadar den mänskliga arten... Som icke teist, tror vi på människan och inte Gud, naturen eller gudinnor.

Detta är en mycket ytlig förklaring. För att förstå religion, måste man först ha intelligensen och förståelsen och dessutom vara kapabel till att greppa tag om idéerna på djupet. Det anlaget måste vara en öppenhet och avböjelse av fördomar. Istället, humanism är inget mer än ett angrepp från några individer, som är passionerade ateister och mot religion, och att porträttera detta fördomar som rationella.

Hur som helst, den insatts av humanisterna att beskriva tro på Gud och monoteistiska religioner som grundlösa och omoderna trosbekännelser är faktiskt inte något nytt åtagande; det är tävlan som har beskrivits och utfört under tusentals år av dem som tar avstånd från Gud. I Koranen, Gud förklarar dessa gamla argument grundade av icke troende:

Er Gud är den Ende Guden. Men de som inte tror på det eviga livet förnekar det därför att högmod härskar i deras hjärtan.

Utan tvivel vet Gud vad de döljer lika väl som det som de öppet erkänner – [och] Han älskar inte de högmodiga,

De som på frågan ”Vad har er Herre uppenbarat”? svarar: ”[Ingenting annat än] sagor från förfädernas tid.”
Koranen 16:22-24

Dessa verser uppenbarar den sanna orsaken till att icketroendes avslagande av religion, vilket är en arrogans gömd i deras hjärtan. Filosofer anser att humanism endast utåt är ett skrivsätt av sin tid av dem som motsätter sig Gud. I andra ord, humanist är inte ett nytt sätt att tänka likt de säger som ansluter sig till detta. Det är ett gammalt antikt världsomfattande uppfattning där man gemensamt går i mot Gud med arrogans.

Då vi tittar närmare på framstegen av humanism i Europas historia, upptäcker vi många kraftiga bevis som försvarar detta.

Roten till Humanism i Kabbala

Till "Den Globala Frimureriet" framsida

Web Site Counter