Dessa historiska fakta bevisar motsatsen av mycket vi läser idag. Islam är en fredlig religion med acceptans. Kristna och judar levde i frid under muslimsk styre och kunde ha religiös frihet och tro.

Stillsamhet under muslimsk styre

Under de första århundraden, förtryckte judar de kristna vilka senare fick mer makt så de började själva att förtrycka judar och även kristna efterföljare som tillhörde andra kristna sekter. Under medeltider dominerade den katolska kyrkan vilka förtryckte alla judar och kristna som inte höll med om deras lära. Vissa icke-katoliker sökte skydd hos muslimer. Förtrycket och våldsamheter riktades av Byzantium mot Egyptiska Monophysite och Jacobean kristna. Skräcken kvarstod hos judarna och ortodoxa kristna som befann sig i vägen för de katolska korstågen och förföljelsen levde vidare för judar i Europa likt väl muslimer och judar i Spanien efter reconquista, detta har aldrig ägt rum på muslimsk mark.

Judar flydde spaniens tyranni och fann frid och säkerhet på ottomansk mark. Drivna ut ur Spanien, bemötta av mer besvär i andra länder. Många dog av hunger och törst inför städers portar och städer vilka de inte fick komma in i. Judar som kom ombord Genoeses skepp blev antingen utsugna eller sålda till pirater. Sultanen Bayazid välkomnade judarna till hans imperium och beordrade folket att visa respekt och acceptans vilket de även gjorde.

Beordringen avslöjade att inte vägra judarna att komma eller att skapa svårigheter för dem, utan att bemöta dem inbjudande. Sultan Bayazid är välkänd som en historisk religiös man och hans gästvänlighet och acceptans var baserad på koranisk moral.

Att leva under det islamska styret fick bokens folk delta i ett jäktigt kulturellt liv. Muslimska ledare utvidgade sitt kulturella stöd till de länder de besegrade och tog med detta till Bagdad, imperiets huvudstad där de studerades av muslimer, kristna och judiska vetenskapsmän. Var och en av dem kunde lära sig genom att studera detta tillsammans med sin egen tro. Vid denna tidpunkt, då muslimer stöttade forskning och åsiktsfrihet, hade Europas kristna nervärderande rättegångar som brände människor för deras kättiska tro, vilket menas icke-katolska tankar eller religiös tillhörighet.

Muslimska ledares känsla för rättvisa resulterade till att många kristna och judar kom med problem till islamiska domstolar, även då de hade deras egna domstolar och lagar. Vid ett tillfälle, Nestorian, patriarken Mar Timothee I (780-825) spred ut en förordning för att motverka ökningen av kristna som tog sina ärenden till islamska domstolar.

Icke muslimers rättsliga status

Bokens folk som levde i det muslimska landet blev ansedda som dhimmis, istället för krigsfångar och därför blev de garanterade vissa lagliga rättigheter. Ett exempel, i utbyta av att betala jizya skatt, blev deras liv och egendom garanterade och de kunde med frihet utföra sin religiösa tro. De fick frisedel från militären och fick rättigheter att ha egna domstolar där de kunde ta egna beslut. Några tillfällen fick de tillbaka sin skatt.

Vår Profet (sas) sa: ”Jag är motståndaren av dem som behandlar dhimmis felaktigt eller belastar dem med en börda de inte kan bära.” I enlighet till denna princip, ansåg Muslimer att deras skyldighet var att beskydda de icke-Muslimer som levde under deras styre. Muslimernas mening av rättvisa dikterar att dhimmis kommer under statens beskydd.

Den vänliga historien mellan Muslimer, Judar och Kristna är ett exempel för dess närvaro. Den Islamska koden av etik krävde att icke-Muslimer skulle vara accepterade, att deras värderingar och tro respekterades och att en miljö i vilket fredlig samexistens var möjlig och skapad. Därför, spridningen av denna kod som källa och som ansträngning att korrigera några missleda praktiseringar som ansågs vara Islamiska, kommer att spela en viktig roll.