Den islamska Shar’a definierar anställd som varje person som arbetar mot en lön, hur vida arbetsgivaren är en individ, eller en grupp, eller en stat. Så termen anställd läggs på varje person som arbetar i något slag av arbete, med ingen skillnad i den gudomliga lagen mellan anställd av staten och att vara anställd av andra.

Så angelägenheten om anställda av staten, anställda av en grupp och anställda av individer, var av dem är en arbetare och lagen om arbete läggs på dem. I andra ord, var av dem är en anställd och lagarna om hyra ligger på dem. Så bonden är en anställd, betjänten är en anställd, arbetaren på fabrik är anställd och var av dem är en arbetare. Detta eftersom kontrakt om hyra är över nyttan av tillgångarna, nyttan av arbetet eller nyttan av personen. Om det var att bli pålagda på nyttan av tillgången då subjektet av arbetaren inte är inkluderad i det, så han har ingen relation till det. Om det var att bli pålagd på nyttan av arbetet så som hyran av hantarbetare för ett visst arbete, eller om det lades på nyttan av personen så som att anställa en betjänt och arbetare, då dessa är relaterade till arbetaren, och detta är vad subjektet av vad anställning lägg ovan.