Definitionen av anställning som ett kontrakt fastställer ersättningen för frukten av arbete, och fastställer vad nyttan är, någonting arbetsgivaren kan ta emot fullt, leder oss till förståelse att anställning är tillåten för all nytta vilket arbetsgivaren kan ta emot från den anställde fullt. Detta kunde vara nyttan av en person så som en betjänt eller nyttan av arbetet från en hantverkare, förutom om ett gudomligt bevis har blivit utnämnd att nyttan är förbjuden. Detta är eftersom saker från början är lagliga och nyttan är en av dessa saker. Det är inte sant här att säga att detta är ett kontrakt eller en transaktion vilket från början skulle vara begränsad av Shar’a snarare än tillåten. Detta är inte sant eftersom kontraktet är anställningen själv, inte nyttan. Nyttan är ett ämne över vilket transaktionen är slutförd och över vilket kontraktet är pålagt, så nyttan är inte en transaktion eller ett kontrakt. Därför, anställning är tillåten över all nytta då det är inga nämnda förbud om dem, hur vida det är en text som tillåter dem eller inte. Så personen är tillåten att anlita en man eller en kvinna att skriva för honom på en skrivmaskin, vissa sidor för en viss lön eftersom detta är en anställning över en nytta för vilket inget förbud är nämnd. Så anställningen över det är tillåten, även då det inte var nämnd i en text att tillåta det. Det är också tillåtet att anställa en person vars mått och vikt för ett visst arbete i en viss tidsperiod. Abu Dawud berättade i hadithen av Sawaid ibn Qais, som sa: ”Profeten (saw) kom till oss (på marknaden) och han förde bytes handel med oss och vi sålde till honom. Och det var en man som försåg med tyngder för en lön. Profeten (saw) sa då: Mät och övervikt (skalan av balansen).”

Så denna anställning är tillåten och det finns en text som tillåter det. Men som för tillbedjan, hur vida de är Fard eller Nafilah, måste det bli undersökta. Om deras nytta inte sträcker sig till andra än personen som utför dem, så som att utföra vallfärden för honom själv, och betala hans egen Zakat, då är han inte tillåten att få en lön för detta eftersom lönen är en ersättning för en nytta och det är ingen nytta i dessa ämnen för andra än honom själv. Alltså, att anställa honom på dessa ämnen är inte tillåtna eftersom de är Fars mot honom. Men om nyttan av tillbedjan går bortom den som utför den, då anställningen över det är tillåten. Exemplen som inkluderar att utföra Adhan för andra och leda andra i bön eller hyra en person som utför Hajj eller på vägnar av en död människa eller en person att betala hans Zakat på hans vägnar. Alla dessa saker är tillåtna eftersom det är ett kontrakt över en nytta mot en ersättning. Lönen i dessa ämnen är ersättning för nyttan, vilket var åstadkommen genom en annan person, så anställningen är tillåten. I beträffande av vad At-Tirmidhi berättade från Uthman ibnAby al A’as, han sa: ”Den sista sak Profeten (saw) beordrade mig att göra var att använda en Muadhin (en som kallar till bön) som inte tar en lön för att utföra hans adhan.” I denna Hadith Profeten (saw) förbjöd att använda Muadhin som tar en lön som en Muadhin för honom, men han förbjöd inte Muadhin från att ta en lön. Detta indikerar att det är Muadhin som tar en lön och andra som inte tar en lön. Så Profeten (saw) förbjöd honom att ta en Muadhin från dem som tar en lön. Detta förbud indikerar främlingskap från att ta en lön över Adhan, vilket underförstått ogillade av att ta en lön över Adhan. Hur som helst, detta indikerar inte förbudet från att ta en lön över Adhan; snarare indikerar det att det var tillåtet, men ogillat.

Med beträffande utbildning, en person är tillåten att anställa en lärare att lära ut till hans barn eller honom själv eller att lära någon han tycker om. Detta eftersom, lärare är tillåtet (Mubah) nytta, för vilket är tillåten att ta en ersättning för, så hyran av det är tillåten. Och Shar’a har tillåtet att ta en lön för att lära ut Koranen, så att ta en lön för att lära andra Koranen är tillåtet genom en större anledning. Bukhari berättade från ibn Abbas från Allah´s Profet (saw) att han sa: ”Det mest förtjänta sak att ta en lön för är Allah´s Bok.”

Bukhari berättade också från Sahl ibn Sa’ad As-Sa’idi att Profeten (saw) giftemål av en kvinna till en man för vad han visste om Koranen, att lära henne vad han visste om Koranen. Det var en samstämmighet om sällskapet lika så att det är tillåtet att ta en provision från Bait ul-Mal för att lära ut; därför är det tillåtet att ta en lön för det.

Det är berättat från Ibn Aby Sheeba från Sadaqa al-Dimashqi från Al-Wadhiya ibn Ata’a att han sa: ”Det fanns tre lärare i Madinah som brukade lära ut till småttingarna, och Umar ibn Al-Khattab brukade förse var av dem med femton (Dinars) varje månad.” Allt detta indikerar att ta en lön för att lära ut är tillåten. Med respekt till Ahadith vilket kom i detta rörande till att inte uppmuntra i att ta en lön, de var fokuserad på att hindra från att ta en lön för att lära ut Koranen, snarare än förhindra folk att anställa för att lära den. De alla indikerade att man inte gillade tanken om att ta en lön för att lära ut Koranen, snarare än att förbjuda anställning för att lära ut det. Motviljan om att ta en lön nekar inte dess tillåtelse, så det är ogillat att ta en lön för att lära ut Koranen, men fortfarande är det tillåtet att anställa en person att göra så.

Beträffande anställning av doktorer så är det tillåtet eftersom det involverar en nytta vilket arbetsgivaren kan ta emot, men det är inte tillåtet att hyra honom för avvänjning, eftersom detta skulle bli en anställning över ett okänt ämne. Det är tillåtet att hyra doktorn för att undersöka en patientefter som detta skulle vara en känd nytta, och det är tillåtet att hyra doktorn för att betjäna patienten under en viss tid, så det skulle vara definierat som ett arbete. Det är också tillåtet att hyra doktorn att behandla patienterna, eftersom hans behandling är känd i ett slag som tar bort okunnighet, även om slaget av sjukdom är okänd, allt sedan det är tillräckligt för det att vara känt att patienten är sjuk.

Tillåtelsen att anställa en doktor är etablerad eftersom medicin är en nytta vilket arbetsgivaren kan ta emot, så hyran över det är tillåten. Dessutom, det var nämnt att Profeten (saw) antyde tillåtelsen av hyra för medicin. Bukhari berättade från Anas att han sa: ”Profeten (saw) kallade Abu Taeeba att cupping [behandling med varmt glas] (Ihtajama) honom och sen gav han honom två Sa’a (kubikmått) mat och han rekommenderade hans mästare att förenkla arbetet på honom.” Cupping vid denna tid, var en läkarbehandling med vilket människor blev behandlade, så att ta en lön för att göra så, indikerade att det är tillåtet att anlita en doktor. I beträffande av det som Profeten (saw) sa vilket Tirmidhi berättade från Rafi’a ibn Khadeej att ”förtjänsten av cupper är smuttsigt (Khadeeth),” det indikerade inte om förbud att hyra en cupper. Snarare indikerade det att det ogillades att tjäna pengar från cupping, fast det är Mubah (tillåtet) genom bevisning som från Hadith berättad av Muslim från Ma’dan ibn Aby Talha, Profeten (saw) beskrev vitlök och lök som ont, fast de är tillåtna. Allt detta är i beträffande av arbeten vars service är privata.

Men beträffande arbeten vars nytta är allmän, hans service är beaktade att vara av intressen vilket staten måste förse till folket. Detta är eftersom varje service vars nytta går bortom individer till gemenskapen, och gemenskapen var i behov av detta, då denna service skulle vara av allmänt intresse vilket Bait ul-Mal måste göra tillgänglig för alla människor. Ett exempel av detta är när lagstiftare anställer en person att döma bland människor på en månadslön, eller dylikt som anställning av arbetare för vissa områden och service, och anställning av Muadhins och Imamer. Bland dessa service för vilket staten måste anlita anställda i order att förse till folket är utbildning och medicin. I beträffande utbildning, detta är ett fall precis i samstämmighet (Ijma’a) av sällskapen om att ge provision till lärarna genom en speciell storlek som en lön för dem från Bait ul-Mal. Dessutom eftersom Profeten (saw) bestämde avgiften för de tillfångatagna (av Mushriks) som att vara till att lära ut till tio muslimska barn, samtidigt som denna avgift var från fångsten vilket är en egendom tillhörande alla muslimer. I beträffande till medicin, detta är eftersom Profeten (saw) fick en doktor som en gåva för honom, vem han överlät till muslimerna. Faktum att Budbäraren (saw) tog emot gåvan och avyttrade den inte, eller tog det, men snarare överlät den till muslimerna, är ett bevis att gåvan tillhör den muslimska allmänheten, och inte honom. Sedan Profeten (saw) hade fått gåvan och Han satte den till alla muslimerna, indikerar detta att det är en av sakerna vilket tillhör den muslimska allmänheten. Därför, provisionen för doktorer och lärare är från Bait ul-Mal. Trots detta så är individen själv tillåten att anlita en doktor eller en lärare. Men staten är förpliktad i att göra medicin och utbildning tillgänglig för alla invånare, utan någon skillnad mellan muslimerna och dhimii eller mellan de rika och de fattiga. Detta är eftersom dessa är likt Adhan och domarkåren, vilket är av ämnena vars nytta sträcker sig bortom en själv, och människorna behöver dem; så de är av allmän service vilket måste vara tillgänglig för alla invånarna, och Bait ul-Mal måste säkra dem.