I vissa sorter av anställning är det nödvändigt att endast nämna dess slag av arbete personen är anlitat för, så som att sy, köra en bil till en namngiven plats, utan att nämna tiden. I andra sorter av anställning är det nödvändigt att endast nämna tiden av anställningen, utan att nämna storleken på arbetet.

Ett exempel av detta är att anlita någon för en månad för att gräva en brunn eller en kanal, vilket inte behöver en definition i storlek, endast att det bör vara klart under denna månad, hur vida det är lite eller mycket. I andra slag, tiden och den sorts arbete vilket måste bli nämnd, så som att bygga ett hus, konstruera ett oljeraffinaderi och liknande. Så varje arbete som behöver bli definierad under en tidsperiod, tidens period måste då bli nämnd, eftersom naturen av hyran måste vara känd. Att inte nämna tiden i vissa arbeten gör anställningen okänd och om hyran är okänd så är den ogiltig. Om den anställde var kontrakterad över en viss tidsperiod så som en månad eller ett år, då ingen av de två parterna skulle tillåtas att bryta kontraktet av hyra förrän tidsperioden är avslutats. Om en arbetare blev anställd för en repeterad tidsperiod, så som tjugo dinarer i månaden, då måste han vara involverad i kontrakterat arbete varje månad och tiden måste vara nämnd i anställningskontraktet. Det är inte nödvändigt att perioden om anställning (månaden) måste börja direkt efter kontraktet. Så det är lagligt att anställa en person i Muharram för att arbeta i Rajab. Om tiden var nämnd i kontraktet eller det var nödvändigtvis att nämna det så som att ta bort obestämdheter, då denna period måste vara definierad i tidsenheter, så som minuter, timmar, veckor, månader eller år.