En mäklare är en person som är anställd av andra människor för att köpa och sälja på deras vägnar. En kommissions agentur är anställd på samma sätt. Samsara (mäklararvode) är ett slags arbete genom vilket egendom är lagligt besatt. Abu Dawud, i hans Sunah, berättade att Qais ibn Abu Ghurza al-Kanani sa: ”Vi brukade köpa Awsaq (lass och frakter) i Madinah och kallade oss själva för mäklare. Allah´s Profet (saw) kom och kallade oss med ett namn vilket var bättre än vårt. Allah´s Profet (saw) sa: ”O ni affärsmän, handel är normalt befläckat med struntprat och svordomar, så böj det med sadaqah."”
Detta betyder att handel överträffar gränsen när benämningen omfattning att han talar strunt, och han må riskera svordomar för att lansera sitt gods. Det är därför företrädesvis att ge sadaqah i order att ta bort effekten av hans handling. Arbete i att köpa och sälja, vilket personen är kontrakterad för, bör vara begränsad, hur vida genom godset eller genom perioden. Så om han hyr en person för att köpa eller sälja för honom ett speciellt hem eller egendom, bör detta vara rättsligt giltigt, eller om han hyr honom för att köpa eller för att sälja åt honom under en dag, skulle det vara rättsligt giltigt lika väl. Men om han hyr honom för att göra ett okänt arbete, skulle det vara rättsligt ogiltigt.

Mäklare lägger inte på för handlingarna av några anställda. Till exempel, en köpman sänder en agent för att köpa ett gods åt honom från en annan köpman, som ger honom pengar i utbyte för att köpa godset åt honom. Agenten drar inte av denna summa från priset från godset utan snarare tar det för honom själv som uppdrag. Detta är inte beaktat av Shar’a som mäklare, eftersom den anställda är en agent för köpmannen som anställer honom. Så vad helst det drar in från priset är för köpmannen och inte agenten. Detta är så förbjudet för agenten att ta det som tillhör köparen, tillsvida han godkänner det, i vilket fall det då är tillåtet för honom.

Detsamma gäller om en person skickar hans betjänt eller vän för att köpa något åt honom och säljaren gav honom något av egendomen, nämligen ett arvode i gengäll för köparen från honom. Han är inte tillåten att ta det eftersom detta är inte mäklararvode, utan en stöld stulen från egendomen av mannen som skickade honom. Detta eftersom hans egendom tillhör personen som skickade honom för att köpa, och inte till personen han var sänd till.