Ett annat slag av arbete är att ta fram det som finns i jorden och vilket inte är en förnödenhet för samhället, nämligen de gömda skatterna (Rikaz). Detta är inte en rättighet för den muslimska kollektivet, så som det står i Figh terminologier. Den som tar fram en skatt besitter fyra femtedelar av det och ger den andra femtedelen som Zakat.

Hur som helst, om fyndet var av samhällets nödvändighet och en rätt för det muslimerna kollektivt, då tillhör det den allmänna egendom. Vad som definierar detta ämne precis, är att om skatten var gömd i jorden genom en människas handling eller om det var av ett för litet antal i att bli en nödvändighet för samhället, då skulle det räknas som en skatt (Rikaz). Medan det vilket fanns från början i jorden och är utav en nödvändighet för samhället, så är det inte en Rikaz, utan en allmän egendom. Det vilket fanns från början i jorden och det samhället inte har något behov av, så som ett sten brott, från var byggsten och andra saker är producerade, är inte Rikaz eller en allmän egendom, snarare tillhör det individuella egendomar.

Besittningen av Rikaz och att man ger en femtedel av det som Zakat, är bevisat i hadithen var Amr ibn Shu’aib berättade i al-Nisai från hans fader, från hans förfader, som sa: ”Allah´s Profet (saw) blev tillfrågad om Luqatah (en sak upplockad från marken) och han (saw) sa: Om det var upplockad från en använd väg eller en bebodd by, måste du beskriva det och annonsera det för ett år: Om dess ägare identifierar det, det är återlämnat till honom, i annat fall är det ert. Men om det inte var upplockad från en använd väg eller en bebodd by, då måste du betala en femtedel av det och av skatten (Rikaz).”

Utvinningen av det vilket finns i luften, så som syre och kväve är behandlad som det som är producerad inne från jorden. Någonting skapad av Allah (swt) vilket Shar’a gjorde Mubah och begränsade inte användandet av det är också behandlad på samma sätt.