Ofruktbart land (Mawat) är land, vilket inte har någon ägare, och ingen utvinning äger rum från detta landområde. Dess bearbetning betyder att plantera på det så som skogsplantering eller att bygga på det. I andra ord, använda det i någon form som betyder bearbetning (Ihya).

En person som bearbetar ett (dött) land gör det till hans egendom. Allah´s Profet (saw) sa: "Vem helst som bearbetar ett dött land, blir hans." Han (saw) sa också: "Vem helst som omringade ett land med ett staket blir hans." Och han (saw) sa: "Vem helst som får hans hand över någonting före någon annan Muslim, det är hans."

Det är ingen skillnad i dess betydelse mellan en muslim och dhimmi (icke-muslimsk medborgare av den islamska staten), eftersom Ahadith är absoluta i dess form utan restriktioner, och eftersom vad Dhimmi tar från insidan av dalarna, skogarna och topparna av bergen är hans egendom, och det är inte tillåtet att ta det ifrån honom. Det är bara att lägga beslag på det döda landet och det blir hans egendom. Detta är allmänt i varje land, hur vida det är Dar ul-Islam eller Dar ul-Harb, och hur vida det var Ushri eller Kharaji land.

Hur som helst, villkoret av besittningen är att arbeta med landet inom loppet av tre år efter att man har tagit det, och att fortsätta denna berikning genom att använda och bruka landet. Om någon inte använder landet under de första tre åren av hans besittning, eller om han försummade det under tre följande år efter det, då förlorar han sin rätt som dess ägare. Abo Yousef berättade i sin bok Al-kharaj att Sa`îd ibn al-Musayyab sa att Umar ibn Al-Khattab sa: "Den som omringar ett land har ingen rätt i det efter tre år." Det framkommer i Sunan Albaihaqi, via Amro ibn Shuaib att Umar bestämde att om man omringar ett land i tre år, och sedan kommer någon annan och bearbetade det så blir han ägaren. Umar gjorde detta uttalandet och upprätthöll det i närvaron av Sahabah, som inte gjorde motstånd, vilket bekräftade deras Ijma'a (samstämmighet).