Den ekonomiska linjen är baserad på faktan från lagar vilka har att göra med skötseln av mänskliga affärer. Den ekonomiska linjen i Islam är att säkra tillfredställningen av alla grundläggande behov för varje individ fullständigt, och att möjliggöra för honom att tillfredställa hans behov utöver detta så mycket han kan, utifrån en person som lever i ett visst samhälle och som har en viss livsstil. Så Islam ser på varje individ utifrån honom själv, istället för helheten så som alla individer i ett landet. De ser på honom i första hand som en människa, som behöver tillfredställa alla hans grundläggande behov fullständigt. Sen ser de på honom i hans kapacitet utifrån hans egenskaper, att möjliggöra honom till att tillfredställa hans övriga behov så mycket som möjligt. Islam ser på honom vid samma tillfälle, betraktar honom som en person knytet med andra genom en viss relation, att vara på ett speciellt sätt, i enlighet till ett speciellt mönster. Anledningen om den ekonomiska linjen i Islam är inte endast att öka standarden i livet och i landet, utan att se till att säkra rättigheterna i livet för varje individ fullständigt. Dessutom, är det endast till för att förse medlen för tillfredsställelse i samhället och att lämna människor fria i att ta från sådana medlen så mycket de kan, utan att säkerheten för rättigheten av levebröd för varje människa. Istället adresserar det de grundläggande problem av alla som en mänsklig varelse, som lever i enlighet till en speciell relation. Sen möjliggör det för honom att öka hans standard i livet och förvärva bekvämlighet för honom i enlighet till det speciella levnadsmönstret. Så det är annorlunda från alla andra ekonomiska riktlinjer.

Samtidigt som att sätta ekonomiska lagar för människan, Islam relaterar lagstiftningarna till individerna för att säkra rättigheterna av livsuppehälle och att säkra övriga behov, medan de kontrollerar att samhället har en speciell väg i livet. Så, det tas in i aktning vad samhälle bör vara, samtidigt som det söker att säkra livsuppehället och att möjliggöra tillfredställning av övriga behov. Det gör dess syn mot hur samhället bör vara som en grund för dess syn mot livsuppehälle och välgång. Därför, kommer en finna att gudomliga lagar (Ahkam Shariah) har säkrat tillfredställningen av alla grundläggande behov (mat, kläder och hushåll) fullständigt, för varje samhällsinvånare av det Islamska Staten. Detta är uppnådd genom att varje kapabel person arbetar, så som att förvärva det grundläggande behovet för honom själv och hans beroende.

Islam tillmötesgår barnen eller arvingarna att försörja föräldrarna, om de inte kan arbete, eller tillmötesgår Stads Kassan (Bait ul-Mal) att göra så, om det inte finns någon som kan försörja dem. Eftersom Islam kräver att individen är säker själv och han underordnar sig de grundläggande tillfredsställelserna med lagom av mat, kläder och hushåll. Islam stödjer sen individerna i att lyckas skaffa sig övriga behov i livet så mycket som han vill och kan.

Islam förhindrar dessutom regeringen från att ta egendom genom skatter, förutom i vissa fall där det är obligatoriskt över alla Muslimer att bry sig, vid svält eller Jihad. Skatt är då endast tagen på rikedom vilket överstiger det som var individ normalt använder för att tillfredställa hans grundläggande behov och övriga behov. På detta sätt åstadkommer det rättigheterna av livsuppehälle för alla individuellt och förenklar tryggheten för övriga behov. Vid samma tid sätter Islam en viss begränsning inom vilket individen kan tjäna i order att tillfredställa hans grundläggande behov, lyx, och organisera hans relationer med andra i enlighet till en speciell livsstil. Islam förbjuder t.ex. produktionen och konsumtionen av vin för Muslimer och vinet ses inte som ett ekonomiskt material. Islam förbjuder att ta riba (ränta, intressen, osv) och dess användning i transaktioner för alla som innehar ett islamsikt medborgarskap. Det tar inte hänsyn till Riba som en ekonomisk vara, hur vida för Muslimer eller icke- Muslimer. Så Islam beaktar vad samhället borde vara när man drar nytta av någon egendom som ett fundament baseras för användningen av ekonomiska varorna.

Islam lösgör inte individen från att vara människa, inte heller människan för att vara en viss sorts individ. Vidare, Islam anser inte att samhället bör vara separerad från ämnet om försäkran om tillfredställelserna av de grundläggande behoven för varje individ, och möjliggörandet att tillfredställa sina övriga behov. Snarare, Islam ser tillfredställelsen av behoven och vad samhället borde vara, som två oseparerade ämnen från varandra, men genom att göra var samhället borde vara, är en grund för tillfredställelse av behoven. För sakens skull, att tillfredställa alla de grundläggande behoven fullständigt, och att möjliggöra tillfredställning av övriga behov, ekonomiska varor bör vara tillgängliga för människor och de kommer inte att vara tillgängliga för dem förutom de strävar efter att äga dem. Därför driver Islam på människor att tjäna, söka provisionen och att sträva. Och det gjorde strävandet till att tjäna provisionen obligatoriskt.