EKONOMISK LINJE I ISLAM

Den ekonomiska linjen är baserad på faktan från lagar vilka har att göra med skötseln av mänskliga affärer. Den ekonomiska linjen i Islam är att säkra tillfredställningen av alla grundläggande behov för varje individ fullständigt, och att möjliggöra för honom att tillfredställa hans behov utöver detta så mycket han kan, utifrån en person som lever i ett visst samhälle och som har en viss livsstil. Så Islam ser på varje individ utifrån honom själv, istället för helheten så som alla individer i ett landet. De ser på honom i första hand som en människa, som behöver tillfredställa alla hans grundläggande behov fullständigt. Sen ser de på honom i hans kapacitet utifrån hans egenskaper, att möjliggöra honom till att tillfredställa hans övriga behov så mycket som möjligt. Islam ser på honom vid samma tillfälle, betraktar honom som en person knytet med andra genom en viss relation, att vara på ett speciellt sätt, i enlighet till ett speciellt mönster. Anledningen om den ekonomiska linjen i Islam är inte endast att öka standarden i livet och i landet, utan att se till att säkra rättigheterna i livet för varje individ fullständigt. Dessutom, är det endast till för att förse medlen för tillfredsställelse i samhället och att lämna människor fria i att ta från sådana medlen så mycket de kan, utan att säkerheten för rättigheten av levebröd för varje människa. Istället adresserar det de grundläggande problem av alla som en mänsklig varelse, som lever i enlighet till en speciell relation. Sen möjliggör det för honom att öka hans standard i livet och förvärva bekvämlighet för honom i enlighet till det speciella levnadsmönstret. Så det är annorlunda från alla andra ekonomiska riktlinjer.

Samtidigt som att sätta ekonomiska lagar för människan, Islam relaterar lagstiftningarna till individerna för att säkra rättigheterna av livsuppehälle och att säkra övriga behov, medan de kontrollerar att samhället har en speciell väg i livet. Så, det tas in i aktning vad samhälle bör vara, samtidigt som det söker att säkra livsuppehället och att möjliggöra tillfredställning av övriga behov. Det gör dess syn mot hur samhället bör vara som en grund för dess syn mot livsuppehälle och välgång. Därför, kommer en finna att gudomliga lagar (Ahkam Shariah) har säkrat tillfredställningen av alla grundläggande behov (mat, kläder och hushåll) fullständigt, för varje samhällsinvånare av det Islamska Staten. Detta är uppnådd genom att varje kapabel person arbetar, så som att förvärva det grundläggande behovet för honom själv och hans beroende.

Islam tillmötesgår barnen eller arvingarna att försörja föräldrarna, om de inte kan arbete, eller tillmötesgår Stads Kassan (Bait ul-Mal) att göra så, om det inte finns någon som kan försörja dem. Eftersom Islam kräver att individen är säker själv och han underordnar sig de grundläggande tillfredsställelserna med lagom av mat, kläder och hushåll. Islam stödjer sen individerna i att lyckas skaffa sig övriga behov i livet så mycket som han vill och kan.

Islam förhindrar dessutom regeringen från att ta egendom genom skatter, förutom i vissa fall där det är obligatoriskt över alla Muslimer att bry sig, vid svält eller Jihad. Skatt är då endast tagen på rikedom vilket överstiger det som var individ normalt använder för att tillfredställa hans grundläggande behov och övriga behov. På detta sätt åstadkommer det rättigheterna av livsuppehälle för alla individuellt och förenklar tryggheten för övriga behov. Vid samma tid sätter Islam en viss begränsning inom vilket individen kan tjäna i order att tillfredställa hans grundläggande behov, lyx, och organisera hans relationer med andra i enlighet till en speciell livsstil. Islam förbjuder t.ex. produktionen och konsumtionen av vin för Muslimer och vinet ses inte som ett ekonomiskt material. Islam förbjuder att ta riba (ränta, intressen, osv) och dess användning i transaktioner för alla som innehar ett islamsikt medborgarskap. Det tar inte hänsyn till Riba som en ekonomisk vara, hur vida för Muslimer eller icke- Muslimer. Så Islam beaktar vad samhället borde vara när man drar nytta av någon egendom som ett fundament baseras för användningen av ekonomiska varorna.

Islam lösgör inte individen från att vara människa, inte heller människan för att vara en viss sorts individ. Vidare, Islam anser inte att samhället bör vara separerad från ämnet om försäkran om tillfredställelserna av de grundläggande behoven för varje individ, och möjliggörandet att tillfredställa sina övriga behov. Snarare, Islam ser tillfredställelsen av behoven och vad samhället borde vara, som två oseparerade ämnen från varandra, men genom att göra var samhället borde vara, är en grund för tillfredställelse av behoven. För sakens skull, att tillfredställa alla de grundläggande behoven fullständigt, och att möjliggöra tillfredställning av övriga behov, ekonomiska varor bör vara tillgängliga för människor och de kommer inte att vara tillgängliga för dem förutom de strävar efter att äga dem. Därför driver Islam på människor att tjäna, söka provisionen och att sträva. Och det gjorde strävandet till att tjäna provisionen obligatoriskt.

Allah (swt) sägar:

Det är Han som har skapat jorden för att tjäna er; färdas då över dess vidder och livnär er av det som Han skänker er för er försörjning
[67:15]



Emellertid betyder det inte att Islam lägger sig i produktionen av rikedom eller att det demonstrerade det tekniska ämnet relaterad att lägga sig i produktionen, eller storleken av produktion eftersom det har inget att göra med produktionen.

Snarare främjar det endast arbete för att tjäna en egendom. Många Ahadith kom för att stödja utvinningen av egendom. I en Hadith, Profeten Muhammad (saw) skakade handen av Sa’ad ibn Muadh (ra) och fann hans hand vara skrovlig. När Profeten (saw) frågade honom om det, Sa’ad sa: ”Jag gräver med skyffeln för att försörja min familj.” Profeten (saw) kysste Sa’ad´s händer och sa: ”(De är) två händer vilka Allah älskar.” Profeten (saw) sa: ”Ingen skulle någonsin äta mat som är bättre än att äta den från sina egna händers arbete.

Det var också berättat att Umar b. Al-Khattab (RA) passerades av några människor, som var kända som läsare av Koranen. Han såg dem sittande med krökta huvuden, och frågade vilka de var. Han sa: ”De är dessa som beror (Al-Mutawwakiloon) på Allah (swt)." Umar svarade: ”Nej, de är ätare som äter människornas egendom. Vill du låta mig beskriva dem som verkligen beror på Allah (Al-Mutawwakiloon)?” Han svarade bekräftande och sen sa han: ”Han är personen som slänger säden i jorden och sen beror på hans Herre Den Allsmäktige, Den Högste (Azza wa jalla).

Så vi fann verser och Ahadith som uppmuntrade strävan till att söka provision, och arbete att tjäna en egendom, precis som de uppmuntrade behag av egendomen och äta från de goda sakerna.

Allah (swt) sa:

Säg: ”Vem har förbjudit de sköna ting som Gud har skänkt Sina tjänare och allt det goda som Han gett dem för deras försörjning?”
[7:32]

Och:

DE SOM girigt behåller för sig själva det som Gud i Sin nåd har skänkt dem skall inte tro att det blir till deras bästa. Nej, det kommer att vara ett ont för dem. På Uppståndelsens dag skall de bära det som de så girigt höll fast vid hängande om halsen. – Arbete efter himlarna och jorden skall tillfalla Gud. Och Gud är väl underrättad om vad ni gör.
[3:180]

Och:

Troende! Ge av de goda ting som ni förvärvar och av det som Vi låter jorden frambringa åt er,
[2:267]

Och:

TROENDE! Neka er inte de goda ting [i livet] som Gud har gett er rätt att njuta av,
[5:87]

Och:

Njut således av alla tillåtna goda ting som Gud har skänkt er
[5:88]



Dessa verser, och liknande utmärker klart att den gudomliga lagen (Ahkam Shari’ah) relaterar till ekonomin, avsikt att anskaffning av egendom och njuta av goda saker. Så Islam tillmötesgår individer att tjäna, och beordrar dem att njuta av rikedom som de har tjänat, så som att prestera ekonomisk utveckling i landet, att tillfredställa grunden av behoven för varje person, och att möjliggöra tillfredställelsen av hans övriga behov.

I order att underlätta förvärvandet av egendom kan vi finna att Islam lägger lagar relaterad till beteende av besittning av egendom utan några komplikationer. Så det gjorde beteendet av besittning av egendom mycket lätt. Så Islam begränsade lagens möjligheter av ägande och det begränsade kontrakten genom vilken egendom ägande är utbytta, och lämnade människan fri för att utveckla stilen och medlen av vilket han tjänar, och la sig inte i produktionen av rikedom.

Islam begränsar de lagliga medlen av ägande och kontrakt i generella riktlinjen att inkludera lagliga principer och lagar, under vilket åtskilliga ämnen tillhör och mot vilka åtskilliga lagar är utmäta av motsvarighet (Qiyas).

Så det förpliktade arbete, sätter dess detaljerade lagar, och lämnade personen att arbete som en snickare, fabrikant, tekniker, handlare osv. Gåvan är lagstiftad på ett sådant sätt att donation kan vara liknad till det genom motsvarighet i termer av att vara titulerad som kompensation. Så vi finner att medlet av ägande och kontrakten är detaljerade av Shari’ah i generella konturer och satta på ett sådant sätt som att inkludera några samtida tillbud; fortfarande tillåter inte det för några nya sorters transaktioner. Det är obligatoriskt att människor begränsar sig själva till transaktionerna som är utsatta genom Shari’ah, vilka läggs på ett nytt infall oavsätt antal.

Som sådan, Muslimer fullföljer stadigt i tjänande av egendom, utan att bemöta förhinder, vilka hindrar honom från att tjäna genom Halal medlen. Så, tillfredställelsen av alla grundläggande behov är möjliga för alla personer. Islam uppmanar inte enbart alla individer att tjäna, det dessutom begär Stats Kassan (Bait ul-Mal) att vara ansvarig för stöd till alla medborgare. Så det gjorde stödet för mentala eller fysiskt handikappade som ett statligt ansvar, och det gjorde provisionen av grundläggande behov av nationen (Ummah) som en av dess skyldighet, eftersom staten är förpliktad till att se efter angelägenheterna av Ummahn.

Bukhari berättade från Ibn Umar: Profeten (saw) sa: ”Imamen är i befattning (ra’i) och han är ansvarig för hans medborgare.

I order för staten att utföra dess skyldigheter placerad på det genom Shari’ah. Shar’a gav staten fullmakt om en viss intäkt så som huvudskatt (Jizya) och landsskatt (Kharaj). Zakat blev också insamlad av Stads Kassan (Bait ul-Mal). Staten hade också rätten att samla tillgångar för de tjänster vilket är en plikt för Ummah, så som att reparera vägar, bygga sjukhus, försörja hungrigt folk och liknande.

Shar’a gjorde staten ansvarig för direktion av allmän egendom. Shar’a förhindrade individer från att köra offentlig egendom som deras egna, eftersom den övergripande ansvaret är för Imamen, och ingen av invånarna är titulerad att anta sig detta ansvar om inte han var utnämnd av Imamen. Offentliga egendom av vatten, olja, järn, koppar och liknande är egendom vilket måste vara utnyttjat i order att uppnå ekonomisk utveckling för nationen (Ummah), eftersom dessa egendom tillhör Ummahn, och staten är endast i ämbete av dem för deras administration och utveckling. När staten tillfredställer kapitalet och fullgör dess skyldighet genom att se efter människornas angelägenheter, och när alla individer är kapabla att tjäna egendom, sen överflödande rikedom blir tillgänglig för att tillfredställa de grundläggande behoven för individerna fullständigt, och övriga behov.

Hursomhelst, den ekonomiska utvecklingen motiverar alla kapabla individer att arbeta, överlåtande av egendom till staten och investering av offentlig egendom, allt detta är ett medel för att tillfredställa behoven, inte för sakens skull att ha egendom för sig själv, eller för att skryta, eller att spendera dem i synd, eller för högmod eller förtryck. Detta är varför Budbärare av Allah (saw) sa: ”Vem som helst som sökte livets (mening) lagligt (halal) och nyligen han kommer att möta Allah (swt) med hans ansikte som en fullmåne; och vem som helst som sökte det högmodligt och överdrivet kommer att möta Allah medan Han är arg på honom.

Profeten (saw) sa också: ”Har du, son av Adam, av din egendom förutom det vilket du åt och konsumerade, det vilket du bar och gjorde slut på, och det du donerade och behöll (för dig själv)?

Allah (swt) den Högste sa:

men visa mått [i allt]; Gud är inte vän av dem som går till överdrift.
[7:31]



Islam gjorde avsikten i att tjäna egendom som ett medel att tillfredställa behoven och inte i syfte att skryta. Det är också gjort skötseln av ekonomi som en helhet enligt Allah (swt) order obligatoriskt. Det är beordrat till muslimer att söka nästkommande liv genom vad han tjänar och inte glömma sin del av detta världsliga liv.

Allah (swt) säger:

Sträva med det som Gud har gett dig efter det eviga livets goda utan att försumma din del av det världsliga! Och gör gott mot andra såsom Gud har gjort gott mot dig, och stör inte ordningen på jorden och sprid inte sedligt fördärv, Gud är inte vän av dem som stör ordningen på jorden och fördärvar sederna.
[28:77]



Filosofin av islamisk ekonomi dikterar att alla ekonomiska händelser är i enlighet till Allah (swt) befallning, baserad på värdesättande relationen med Allah (swt). Idén på vilket ledningen av muslimska angelägenheter i samhället är byggt på, är riktningen ekonomins aktiviteter i enlighet till den gudomliga lagarna (Ahkam Shari’ah), som en fullbordad väg i livet (Deen). I likehet, skötseln av angelägenheterna av andra (icke- muslimer) medborgare av staten begränsar deras ekonomiska aktiviteter i enlighet till den gudomliga lagarna. Det tillåter dem vad som Islam har tillåtit, och det förbjuder dem vad som Islam har förbjudit.

Allah (swt) säger:

Tag alltså emot vad [Hans] Sändebud ger er [av detta] och avstå [villigt] från det som han nekar er; och frukta Gud; Gud straffar med stränghet.
[59:7]

Och Han [swt] sa:

MÄNNISKOR! Ni har nu fått ta emot förmaningar och varningar från er Herre och en läkedom mot det [onda] som bor i människors bröst,
[10:57]

Och Han [swt] sa:

De som vill sätta sig emot hans befallningar bör ta sig i akt; de skall få utstå [hårda] prövningar [i denna värld] och ett plågsamt straff väntar dem [i nästa liv].
[24:63]

Och Han (swt) sa:

Du skall därför döma mellan dem, stödd på det som Gud har uppenbarat
[5:49]



Islam tryggar efterlevnaden av dessa lagar genom att motivera muslimer i att hålla fast till denna ekonomiska linje genom att frukta Allah (swt) (Taqwa) och att fortlevnad av människorna, generellt, till det genom lagstifta lagar vilket staten lägger på folket.

Allah (swt) säger:

Troende! Frukta Gud och avstå, om ni är [sanna] troende, från utestående ockervinst.
[2:278]

Och Han (swt) sa:

TROENDE! När ni sinsemellan träffar avtal om lån med fastställd förfallotid, teckna då ner avtalet i skrift.
[2:282]

Tills Han (swt) säger:

bespara er all tvekan och osäkerhet [i framtiden]. Men om det är fråga om direkt överlåtelse från den ene till den andre av färdiga varor utan mellanhand, gör ni inte fel om ni underlåter att upprätta skriftligt avtal.
[2:282]



Islam förklarade alltså vägen i vilka dessa lagar är utförda och vägen i vilket människor ska hålla fast vid dessa lagar är garanterade.

Detta demonstrerar hur ekonomins linje i Islam är byggd på att tillfredställa behoven för varje individ, som en mänsklig varelse som lever i ett speciellt samhälle, och över förtjänsten av rikedom att förse det vilket tillfredställer behoven. Den ekonomiska linjen i Islam är också etablerad på en idé, vilket genomförandet av varje handling till en gudomlig lag. Det är genomfört av varje individ genom motiverandet av hans fruktan för Allah (swt) och tillämpas genom staten igenom att bilda folket och genom utförandet av lagar.


Nästa: De allmänna ekonomiska principerna
Tillbaka till första sidan


Web Site Counter