Islams syn gentemot rikedom skiljer sig från synen om användandet av den. Islam betraktar behovet som producerar en fördel med ett ämne som skiljer sig från ämnet om besittning av vinst. Så egendom och mänsklig ansträngning är komponenter av rikedom, och de är medlen vilket producerar vinst. Deras position i Islams syn beträffande deras existens i livet och beträffande av deras produktion skiljer sig från frågan av att använda dem, och från metoden av att besitta denna vinst. Islam lägger sig direkt i frågan om användningen av egendom. Så det förbjuder användandet av vissa varor så som vin och kadaver. Liknande detta, förbjuds vinst från vissa mänskliga handlingar, så som att dansa eller prostitution. Det är också förbjudet att byta varor som är förbjudna att äta, medan förbudet av att hyra handlingar som är förbjudna att utföra. Detta refereras till användning av egendom och människans ansträngningar.

Hur som helst, beträffande metoden om besittning av egendom och människans ansträngning har Islam satt många lagar beträffande detta ägande. Lagar om jakt och landåtervinning och lagar om hyra, tillverkning, arv, donation och testamenten.

Detta är i betraktelsen om användandet av rikedom och slag av dess utgångsägande. Betraktelse i att ge upphov till produktion av rikedom, Islam befrämjar detta genom motivera människorna generellt i att förtjäna. Islam lägger sig inte i begränsning av de tekniska slag av ökande produktion eller antalet i produktion. Snarare lämnades detta till folket att förvärva det som de vill. Att vända mot den existerande av egendom, det existerar i denna värld naturligt. Allah har skapat den, och lämnat den till människans förfogande.