Folkpartiets ledare Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag har gått ut med nya idéer om att vissa ämnen i skolan ska vara obligatoriska och att man inte ska kunna välja bort eller få dispance pga religiösa och kulturella skäl.

Många anses känna, att Folkpartiet fokuserar denna fråga för att sätta större press på just muslimer. Det har sagts att denna fråga, inte vållat några större problem och att skolorna i flesta fall har löst detta själva, på det sätt som passar väl för både lärare och elever.

Barlin Nuur, ordförande för Sveriges Unga Muslimer berättade t.ex. i SVT´s Gomorron, att hon gick och simmade efter skoltid och visade upp ett kvitto för läraren, vilket godkändes som närvaro. Detta är endast en väg att gå, den bästa lösningen är inte att behandla alla medborgarna som ett och samma kollektiv. Idag är det inte helt ovanligt att badhus bokas upp för endast kvinnor, utan religiösa skäl, se: [1] [2] [3]

Beträffande mina egna erfarenheter så minns jag mycket väl min skolgång i högstadiet under 80-talet. Vi hade vad jag vet ingen troende muslim i klassen, men ändå så separerades flickor och pojkar under gymnastiklektionen. Detta var lärarnas, eller skolans idé vilket inte kom från några föräldrar. Det var ingen som klagade över detta, och i efterhand så anser jag att denna lösning hade många fördelar.

När det gäller musik så blir min fråga, hur viktigt är detta ämne? Personligen var jag inte speciellt intresserad under musiklektionerna, även då jag själv tog privata pianolektioner från 10 års ålder och kunde spela verk av Mozart och Beethoven i tidig ålder. Men jag tappade intresset även för detta, men återfann mitt musikintresset under min tonårsperiod, då av någon anledning blev musiken det viktigaste i mitt liv. Jag minns mycket väl ett möte med kuratorn som försökte övertala mig om att sluta spela el-gitarr, eftersom den kunde skada min redan skadade öron. Jag minns mycket väl denna diskusion, eftersom jag tyckte hon var korkad då hon inte fattade vad volymknappen var och hur den fungerade, utan antog att jag spelade på högsta volym och att detta var problemet att jag hade vissa svårigheter att koncentrera mig under lektionstid. Hur som helst så nådde jag mitt mål, hanterade många instrument och producerade egna skivor från ax till limpa, vilka spreds runt om i världen och många människor älskade mina kreationer. Men jag kände en tomhet vilket säkerligen många andra känner igen sig i som har uppnått ett uppsatt mål, ”och vad nu då?” Idag är mitt intresse för musik mycket svagt, men av egna erfarenheter så vet jag att om man inte är intresserad så finns det inget att hämta i detta ämne. Så varför är ämnet musik så viktigt för muslimska elever enligt Jan Björklund? Varför inte uppmuntra dem som är intresserade och låta andra berika sina intressen och göra musiken till ett tillvalsämne?

Enligt ett examensarbete av Hanna Ahlin, ”Ämnena Bild och Musik ur ett historiskt perspektiv”, så kan man läsa följande:

”Från 1900- talets början var sång något som enbart de sångbegåvade barnen fick ta del utav. Ämnet sång var då präglat av kyrkans psalmer eller så gällde det att sjunga i rätt tonart. Fostran av elever präglades mycket utav sången, eleverna sjön ofta psalmer eller hur man gick tillväga under ett visst arbete. Sången var något som skulle fostra elevernas tänk, en del sånger handlade om hur man skulle vara mot andra eller det motsatta.”

Alltså använde man sång för att fostra barnen i skolorna? Är detta tanken i Folkpartiets nya idé, att de vill fostra muslimer att bli svenska sekulära medborgare? Är denna grundidén, att den muslimske fundamentalisten ska trampa över trappsteget och tvingas ingå i det moderna samhället där alla ska vara jämlika, samma, ungefär som ett neo socialistiskt tänkande att ingen är annorlunda? Varför är musik så viktigt?

Eller är deras plan att överlägga detta i partistyrelsen under oktober månad 2008 så att man kan gå till val på dessa frågor år 2010 och stjäla röster från Sverigedemokraterna? Jag minns mycket väl Ny Demokrati och hur de motarbetades och som Bert Karlsson en gång sa i en intervju om just detta, att var han nöjd eftersom det politiska Sverige, de övriga partierna hade genomfört det mesta utifrån Ny Demokrati´s partiprogram, men 10 år senare. Är Folkpartiets agenda att möta Sverigedemokraterna om deras krav för att säkra sin plats i regeringen?

Hur som helst så är frågorna och kraven Jan Björklund kommer med irelevanta, eftersom den bästa lösningen sker säkerligen mellan eleven och läraren. Muslimer används istället av Folkpartiet som en bricka i ett smutsigt politisk spelet för att vinna folkets röster. Detta återspeglar en form av smygrasism och högerpopulism, eftersom dessa frågor gynnar inte de personer som anammar dem. Precis som med språktestet för invandrare och liknande, så blir frågan större än den grupp vilket just frågan berör. Det viktigaste är resultatet, och resultat lär det inte bli förrän man accepterar att människor är olika, har olika behov och mål i livet. Varför inte ta vara på olikheterna istället för att behandla alla som en och samma kollektiv?

Musikundervisning borde vara ett tillvalsämne. Sexualundervisning borde undervisas i mindre grupper där pojkar och flickor kan välja avskildhet. Detsamma gäller gymnastik, eftersom män och kvinnor är olika, allra helst när det gäller fysik och kondition. Det var just av denna anledning till varför min skola och lärare valde att separera pojkar och flickor under gymnastiken.