2007-04-24

Säkerhetspolisen ägnar sig konsekvent åt att trakassera muslimer och bidrar aktivt till att underblåsa islamofobin. Denna strategi fullföljs nu av Krisberedskapsmyndighetens övning i centrala Stockholm där muslimer är hotbilden. Allt detta bidrar i högsta grad till en stigmatisering av muslimer och motverkar även den av riksdagen beslutade integrationspolitiken.

Det är hög tid att låta forskare granska Säpos verksamhet när det gäller relationen till muslimer. Det krävs också rutiner för hur riksdagen ska få insyn i säkerhetstjänstens arbete för att kunna garantera att tvivelaktiga eller direkt olagliga arbetsmetoder inte tillämpas.

På onsdag inleds den största krisövningen någonsin i Sverige. Cirka 4.000 personer från nationella, regionala och lokala institutioner samt aktörer från näringslivet och EU deltar. Bland dem ingår riksdagen, regeringskansliet och Stockholms stad. Övningen koordineras av Krisberedskapsmyndigheten och syftar till att öka och kartlägga kompetensen kring samhällets krishanteringsförmåga.

Krisövningar är viktiga, det visar inte minst den handfallenhet som drabbade Sveriges myndigheter och politiska organisation efter tsunamikatastrofen 2004. Det är också viktigt att övningen baseras på ett scenario som är trovärdigt och realistiskt.

Det scenario som Krisberedskapsmyndigheten nu målar upp är däremot vare sig det ena eller det andra. Scenariot kallas för "Terroristangrepp med massförstörelsevapen" och är rakt igenom byggt på islamofobiska antaganden.

Terroristerna i övningen kallas "bogalandier", men det är helt uppenbart vilka som avses. "Bogalandierna" bor i miljonprogramsområden, deras religion är uppdelad i två huvudströmningar som har stridigheter sinsemellan, och de protesterar mot ockupation av helig mark i "Bogaland". Parallellerna till muslimer och islam är inte särskilt långsökta.

Svenska institutioner ska alltså lära sig att bekämpa muslimer, på grundval av de fördomsfulla scenarier som framkommer i övningsdokumentationen.

Förr övade svenskarna på att bekämpa "hotet från ryssen", nu är alltså "hotet från muslimen" det som svenska myndigheter väljer som tema för sin största satsning hittills. Säpo har uppenbarligen skiftat fokus i sin verksamhet till att konsekvent kartlägga och varna för muslimer i allmänhet.

Under en längre tidsperiod har enskilda muslimer med ursprung i Mellanöstern eller Somalia vittnat om hur Säpo konsekvent kartlagt och misstänkliggjort deras liv. Islamofobin blir mer och mer kännbar i vanliga människors vardag.

I Göteborg förekommer omfattande samarbete mellan Säpo och kommunala bostadsbolag för att leta efter blivande terrorister. Hjällbobostadens vd träffar sin personalgrupp och "uttrycker oro över det stora antalet muslimer i stadsdelen och över att det bland dem kan finnas terrorister". Anders Thornberg, Säpos informationsdirektör, säger att "folk ska veta att det kan finnas personer i Sverige som kan tänkas förbereda ett terrordåd. Tänk om ett bostadsbolag skulle upptäcka att det fanns en bombfabrik i källaren". Signalen är att muslimer i grupp är farliga, och för att finna terroristerna är det bland muslimerna i miljonprogramsområdena som vi ska leta.

Säpos samarbete med kommunala bostadsbolag går över en gräns där Säpos arbete bidrar till islamofobi. Arbetet bidrar till diskrimineringen av muslimer och motverkar inte terrorism.

Vi ser allt fler exempel på att rättssamhällets skyddande av mänskliga rättigheter urholkas för hundratusentals människor i vårt land. Blir man "terroristmisstänkt" får man betala ett pris som är oacceptabelt för ett rättssamhälle.

Ett av de mer uppenbara missförhållandena är när Säpos granskningar leder till en rättslös situation för individer som den göteborgaren Hassan Asad hamnat i. Säpo har anklagat honom för att vara en säkerhetsrisk och han är nu dömd till utvisning ur landet. Efter sig lämnar han sin svenska fru och sina barn.

Alldeles nyligen avslöjades också att Säpo försökt värva brodern till en av de fängslade svenskarna i Somalia som informatör med löfte om att kunna snabba på för att få brodern frisläppt. De asylsökande egyptier som överlämnades av Säpo till CIA på svensk mark för att sedan bli torterade i Egypten fick i det närmaste betala med sina liv.

Att Säpo samarbetat med skolor för att få information är ytterligare ett exempel, vilket även uppmuntrats av folkpartistiska skolpolitiker bland annat i Stockholm.

Sammantaget ger detta en totalbild som inte är smickrande för svensk säkerhetstjänst. Det vi nu frågar oss är till vilken nytta man inriktat sig på just muslimer. Om detta vet vi ingenting eftersom det idag inte finns någon parlamentarisk kontroll av hur Säpo arbetar och huruvida arbetet som genomförs är effektivt.

Vi vill skärpa upp kontrollorganen och föreslår därför att det inrättas en parlamentarisk granskningsnämnd för Säpos arbete. Denna nämnd ska arbeta under sekretess för att Säpo ska kunna fortsätta sin verksamhet, samtidigt som man vet om att det finns en demokratisk granskning i ryggen. Det finns redan i dag en kontaktperson i varje parti som får information av Säpo vid speciella händelser. Detta sker dock enbart i informationssyfte och på Säpos eget initiativ. Detta är långt ifrån tillräckligt och utan möjligheter till demokratisk kontroll av verksamheten.

För att ytterligare stärka upp kontrollen bör regeringen delge riksdagen en skrivelse varje år där man redogör för säkerhetspolisens verksamhet. Detta görs redan i dag för exempelvis hemlig teleavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning.

Men det räcker inte. En skärpt kontroll av Säpos framtida verksamhet ger oss inga besked om historien. Vi behöver också upprätta en granskningskommission om Säpos bevakning av muslimer. Denna kommission borde arbeta på samma sätt som Säkerhetstjänstkommissionen som tillsattes för att granska IB och säkerhetstjänstens övervakning av vänstergrupper.

I kommissionen bör det ingå forskare och representanter från olika samfund, däribland muslimska. En sådan sammansättning skulle garantera trovärdigheten för granskningen och dess resultat. Om granskningen resulterar i att Säpo missbrukat sin makt och försvårat livet för oskyldiga människor bör ekonomisk ersättning kunna betalas ut.

Sverige har haft god anledning att belysa och skämmas för sitt förflutna när det gäller förföljelse av enskilda individer. Med en ny granskningskommission kan vi garantera att det inte tar 30 år innan sanningen kommer fram.

Mehmet Kaplan
Yvonne Ruwaida